De fyra gamla och “bortglömda” druvsorterna upptar tillsammans endast 0,3 procent av Champagnes odlade hektar. I början på 1900-talet infördes omfattande och strikta regleringar för distriktet. Som en del av dessa förbjöds nyplanteringar av annat än chardonnay, pinot noir och meunier. Övriga druvsorter som odlats fram till dess ansågs av olika skäl alltför svårhanterade, vilket i förlängningen negativt påverkade vinets kvalitet. Dock fick man behålla de odlingar som redan fanns på plats av pinot blanc (genetiskt ursprung från pinot noir), petit meslier (en korsning mellan gouais och savagnin), pinot gris (genetiskt ursprung från pinot noir) och arbane (härkomst fortfarande okänt). Och nästan hundra år senare, i början på 2000-talet, tillät man än en gång att plantera de gamla druvsorterna. Klimatförändringar och tekniskt kunnande hade förändrat förutsättningarna. Och tur är väl det; champagner gjorda på andra druvsorter än de “tre stora” bidrar med ännu en spännande dimension till världens bästa bubblor. Idag finns det flera småodlare som nyplanterar mindre vingårdar med de gamla druvorna i syfte att skapa champagner med helt nya smakupplevelser.